Mitt liv har blivit så som jag inte ville att det skulle bli. Glädjelöst. Jag vill göra nåt kul. Det känns som om jag inte har några vänner. Jo J har verkligen ställt upp när jag var som mest nere. Hon har ju sin familj men tog sig tid att ringa. Jag vågar inte gå ut på krogen för då kommer jag att bli dyngrak, inte bra att blanda tung medicin med alkohol.
Stockholmsmänniskor är så svåra. Jag menar det är ju fler än jag som känner sig ensamma. Jag längtar bort till andra människor. Glada människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.