Skrivande

Den här killen och jag har pratat online. Jag tycker om honom men jag tror inte det blir nåt. Tror vi blir vänner kanske. Han är sjukskriven nu men jobbar med att översätta böcker. Det låter ju intressant. Han är pank som en kyrkråtta. Har borderline och har försökt ta livet av sig. Han är ledsen och mår dåligt ofta annars är han väl en vanlig kille. Jag känner att det är mest jag som tar alla initiativ och frågar saker men han skriver mest. Men jag tycker om honom. Jag kan ju inte hjälpa att jag inte är en "småtjej" och att jag inte är som hans ex. Jag har dock kommit på mig själv med att ljuga hitta på saker om mig själv för att imponera. Fan vad lågt.

Det var ju en tjej som sa till mig att jag borde sänka kraven men jag förstod aldrig var hon menade riktigt, Om det var att jag skulle sänka kraven på killen, då fattar jag inte för jag har inga större krav. Det viktigaste är att det finns nån form av attraktion och att man är någots sånär likbördiga intellektuellt sätt. Jag skulle inte kunna dejta nån som var förståndshandikappad för det skulle aldrig funka eller dejta nån som jag inte attraherades av alls. Hon kanske menade att jag skulle sänka kraven på typen av relation. Att man kanske inte träffar giftastypen utan får nöja sen med playing the field killen. Där håller jag inte med heller för det finns ju massa killar i min ålder som verkligen vill stadga sig och bilda familj. Ja jag vet inte. Nu är det en halvjapan som skriver till mig på viber han jobbar som journalist som skriver i flygplanspress. Haha vilket lustigt jobb. Inte ens slump att de killar jag träffar har skrivandet i nån form som yrke. Men de får jobba med vad som helst inte läkare bara.