Ödet

Pappa sa idag att han var rädd för att jag skulle bli så fet att jag tillslut inte skulle kunna gå utan bara kunna ligga på en soffa och kolla på tv och äta skräpmat. Som man ser i amerikanska dokumentärer. En gång när jag slog på tv:n såg jag en stackars kille som var så tjock att han inte kunde komma ut genom dörren. Det fick skära loss kortsidan av huset och lyfta ut honom med en lyftkran. Jag läste i en blogg om ett annat fall där en kvinna vid sin död vägde runt 250 kg och henne fick de lägga på ett lastbilsflak för hon fick inte plats i en likbil. Sen lade dom vardagsrumsmattan över henne som skydd. Så kördes honom genom stan och alla pratade om den feta kvinnan på flaket. Jag läste ett bra inlägg i en blogg (hittar tyvärr inte inlägget igen så jag kan inte länka) men hon pratade om ett det är någon slags bestraffning när man bantar för att man helt enkelt inte står ut med hur man ser ut. Hon menade inte dom som bara hade 3 kilo kvar från graviditet eller de som varit på utlandssemester utan de som är riktigt tjocka. De som inte är smala med några extrakilon utan de som är tjocka eller feta. Man blir ju hela tiden påmind om att man är oattraktiv, ful och ohälsosam som tjock när man ser bilder av idealet i media. Vården talar om för en att man löper extremt stor riska att drabbas av fetmarelaterade sjukdomar. Man läser om att som överviktig blir man ratad av arbetsgivarna osv. Så allt detta bakas ju ihop och bildar ett extremt förakt för sig själv eftersom man är så fel. Förgör mig utplåna mig och gör det nu. Så man börjar äta enligt någon kostregim. Man käkar mat man inte gillar, man pinar iväg sig själv på plågsamma motionspass och allt det där orkar man göra i kanske några veckor vissa klarar månader och andra år. Man går ner och vissa når målvikt men man är inte i mål för det för nu ska man bibehålla den nya vikten och det krävs då att man har koll på minsta lilla kalori annars smyger sig kilona på igen. Och inte har självföraktet försvunnit för det nä för hen är ingen gäst man utan vidare motar på porten. Nu skärskådar man sig själv ser man hur huden är lös och fladdrar och och om man skulle vara intim med någon mot all förmodan så är det i varje fall med ljuset släckt.