Varför mår man dåligt?

Jag undrar varför det är så många som mår så dåligt? Jag kontaktade psykiatrin för att jag mådde dåligt. Jag har harvat runt i systemet i 10 års tid. Till en början fick jag antidepp sen allt starkare mediciner. Zyprexa var den värsta. Jag gick upp kraftigt i vikt. Jag har ökat totalt 80 på 7 år. Jag har inte upplevt att jag egentligen mår särskilt mycket bättre. Nu går jag på litium och abilify.  Folk kommer med hobbypsykologiska uttalanden att jag tror du har borderline eller nån bokstavskombination. Själv tror jag att jag är frisk men jag har reagerat på saker som har hänt mig naturligt. Min mamma dog när jag var 13 år. Det kom ifatt mig sen. Inte för att jag vill dra någon slutsats men jag tog inte itu med det då. Jag ljög och ljög och ville inte prata. Jag upplever att många som jobbar inom psykiatrin är avtrubbade. De är väldigt svåra att nå. Många är rent ut sagt korkade. De fattar inget. Läkarna kan ju sin medicin men ibland undrar jag om de inte ska forska istället för att träffa patienter. Jag har både självkänsla och självförtroende. Det får inte vara såhär. Vi måste ha någon form av medmänsklighet. När jag åkte in på vårdintyg och polisen kom och hämtade kände jag mig oerhört kränkt. Det var därför jag reagerade som jag gjorde. Blev aggressiv. Sen började jag samarbeta med vårdpersonalen. Jag gjorde som de sa och käftade inte emot. Om jag orkar tänker jag skriva en bok om det här. I dagens samhälle är allt så hetsigt och stressigt. Individen hinner inte med. Man ska ha ett jobb, en partner, massa vänner och vara glad och lycklig och smal. Men om man inte är så så är man inte misslyckad. Nej. Jag betalar för min vård och mina mediciner. När jag låg inne kostade det samhället flera 1000 per dygn. Jag fick en räkning hem och blev ombedd att betala en tusenlapp. Det har jag gjort. Eller ja min pappa gjorde det. Jag har ju tur som har honom annars vet man ju inte vad som har hade hänt. Nu försöker jag att göra något av mitt liv. Bli normal och skaffa egen lägenhet och helst ett jobb. Hoppas det går. Jo för jag har bestämt mig för det. Om jag någonsin kommer att må bra det vete fan? Bättre kanske men det kommer alltid vara ett helvete.