Jag

Känner livsglädje igen. Jag var i min lilla lya och kollade på tv och inte känner jag att jag är övervakad längre. Det var en del av sjukdomen. Jag njöt av att ha en dörr att stänga ute omvärlden och jag drog ner alla rullgardiner och det var så skönt att bara få vara ifred. Jag läste ut Sthlm Delete och den var inte så bra efter ett tag i läsningen det blev liksom antiklimax på antiklimax.

Jag känner mig som mig själv igen. Jag mår inte dåligt längre. Jag kan inte förstå att jag bara för några veckor sen ville ta livet av mig. Jag kände ju så starkt att jag ville dö men livet är inte så dåligt som det ibland känns. Jag är frisk har inte aids eller cancer. Jag har en egen lägenhet och mat på bordet. Jag är väl ganska så smart och rätt så klok. Jag ser väl någorlunda bra ut. Jag är kraftigt överviktig men det går ju att göra något åt. Jag har flera intressen som ger livet mening. Jag tror på Gud och jag fick Bibeln av pappa. Jag har empati och kan sätta mig in i andra människors situation. Det är nog den egenskapen jag är mest nöjd med.