Soulsearching

Var hemma igår behövde tänka igenom ett och annat. Så jag stängde in mig och tog fram en hederlig gammal anteckningsbok som jag inte skrivit något i tidigare för att få på pränt hur jag känner. Allting flödade upp till ytan. Jag tror jag är i en livskris just nu. Jag har googlat ordet "självmord" och varianter på det ca 50 ggr och så förstod jag att jag tittar på en eventuell lösning som en utväg. Jag vill poängtera att jag trots detta inte är självmordsbenägen utan det är mer liksom skönt att veta att det finns ett slut en exit som man kan ta. Fast vadå vad vet jag vad som händer sen och vad som ligger bakom dödens dörr? Hur många människor skulle inte bli helt förstörda om jag dog och anklagat sig själva i evigheter efter min död? Jag vill inte dö och det finns folk som har det sju resor värre än jag som kämpar på ändå med att lösa problemen i sina liv och att ta livet av sig LÖSER INGENTING.

Vad gäller jobb och sysselsättning i framtiden så tror jag att jag är bäst lämpad till att hålla på med något som har med skrivande att göra. Vården är inget för mig faktiskt. Jag har inget tålamod med att hjälpa gamla, sjuka och utvecklingsstörda. Dessutom om det kanske låter lite ofint så har jag behov av att utvecklas, göra karriär vinna status inflytande och erkännande. Pengar visst det är också en drivkraft och jag vet att ska man bli rik så ska man bli på något som man är bra på och som man har lust att hålla på med. Nu har jag insett att det är så och sjukdomen har hindrat mig från att förverkliga mina drömmar men nu ser jag bara att vafan nä nu ska jag börja jobba för att nå mina mål. Jag sätter upp små  delmål. Jag måste ha lite självdisciplin och avsätta tid varje dag till att skriva.

Min fysiska hälsa är inte bra och jag måste gå ner i vikt. Så är det bara.

Jag mår inte bra psykiskt och jag måste få bättre vård.

Jag är isolerad och måste träffa mer folk.

Det kommer att bli bättre. Se, det finns lösningar på mina problem. It''s not that bad.