Skratt!

Kom hem från 90 års kalaset i Täby eller var det var. Det var min pappas farbrors fru Sonja som fyllde år. Lite efter att det här med att folk uppenbarligen finner det roligt eller njutningsfullt att jag skriver om mitt liv och att jag inte anstränger mig för att framstå enligt gängse normer. I min presentation säger jag att jag är både fet och bipolär vilket stämmer men det är ju inget man ska skylta med tycker kanske vissa och det tycker jag är kul att se vad som händer när man gör som man inte ska. Visst är det befriande på nåt sätt att läsa om någon som har det sämre. Kanske därför jag älskar att läsa "Situation Stockholm" nån är prostituerad och går på heroin vet inte om jag tycker det är kul. Men jag kan ju heller inte vara så förmäten att jag tror att min tillvaro skulle vara bättre en hens. Visst jag går inte på heroin vilket är jävligt dyrt farligt och fruktansvärt. Jag är inte prostituerad men jag kan i ärlighetens namn inte säga om mitt sexliv är bättre än horans. What the bleep do we know. Man blir ju även om jag går ut med mitt riktiga namn Beatrice Wahlberg så blir ju en blogg karaktär.

I sjuan då jag fortfarande gick i Runby skolan i Uppl Väsby så hade vi en datalärare som hette Ingvar. Han svettades jättemycket under armarna så det var så stora ringar på tyget på tröjan. Då på avslutningen var det nåt ljushuvud som gav honom en deo i present. Alla tyckte det var skitkul. Men jag tyckte mest synd om Ingvar. Summa sumarum alltid är det nån jävel som garvar åt en, vad man än gör och alltid är det nån som tycker synd och nån som inte bryr sig alls.