Med

En sak som var otäck på förra läkarmötet var när läkaren plötsligt sa att jag skulle sluta ringa till dom. Som att det var...? Ja jag tänker inte göra så stor grej av det. Men det kändes som en varning. Vad  fan ska man göra då? Ska jag läsa i Fass själv? Kanske försöka komma in på  läkarlinjen och lära mig från grunden hur allt fungerar. Men jag vill inte gå i min fars fotspår. Nu när man är arbetlös/sjukskriven känns drömmarna och hoppet lite svåra att hålla vad liv. Man bara blir helt passiv. Men fan alltså International center of photography i NEW YORK, Stockholm Filmskola. Jag gick alla tre terminer!Alltså det var så jäkla mycket bråk och maktkamp. Det var surt förvärvad kunskap. Jag har sålt alla mina kameror. Bilderna blir så livlösa. Men jag tänker inte bränna mina negativ. Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad. Men jag har ju inga vänner i USA jo det skulle vara B. Han höll på med musik och träffade en fantastisk tjej som han gifte sig med. Han log alltid åt mig på ett speciellt sätt. Vi var vänner och han kom med med värdefulla upplysningar om hur saker fungerar.  Jag trivdes aldrig på skolan speciellt bra. Fast jag ångrar absolut inte att jag gick där. De flesta frågade om hur mycket det kostade inte om utbildningen. Känner att jag inte passar in nånstans just nu. Asså man kan ju inte säga att man är sjukskriven för då går ju folk igång på eländet och misären. Så man får väl helt enkelt säga-Det är lite tufft just nu! Jag ser ingen glädje i att sitta på tråkiga tillställningar och ljuga. Vill bara vara i fred.