Stort

Nu är jag lite småmanisk men jag tänkte skriva en skämtbok om bantning. En som med humor skildrar hela det här vad man ska göra när man har blivit tjock och vill gå ner och bli normal. Få plats i stolar kunna åka bergoch dalbana osv kunna handla kläder i vanliga affärer och slippa gå till afärer som heter saker som "Mullig och go" Curvylicious osv. Obs det är ingen faktabok utan en roman som vasst och säkert och hänsynslöst skildrar hjälpen och stjälpen man kan få när man vänder sig till landsting och är öppen för kommersiella alternativ som viktväktarna, fredrik paulun aftonbladets viktklubb, cambridgekuren rena bodybuildarmetoder fast gör det själv med pinnar och stenar osv. Så får vi inte glömma bantningsprofessorn Stephan Rössner som alltid dyker upp som något slagsnyckelvittne i alla debatter om fetma. Jag vill leka med företeelser som för och efter bilder och sanninghalten i dessa. Och det här att är en viktnedgång en ren solskenshistoria i alla lägen är det verkligen så? Vad händer efter fem år? Många gånger har de som hjälper en ingen erfarenhet av att själva varit tjocka. Många är det som hånar tjocka i media nu senast Katrin Z och Charlotte Flinkenberg. De har själva säger de varit överviktiga och det var det värsta det har varit med om säger de själva. Varför hatar de är tjocka och tycker att dem inte passar in på en träningsreklam för att de inte ser sunda och hälsosamma ut? Varför hånar Charlotte F en stackars ledsen sjuk kvinna som var med i biggest loser gick ner och sen upp och nu har dålig hälsa och måste opereras. Charlotte säger att kvinnan typ får skylla sig själv för hon har ätit så mycket. Att man inte ska dalta med tjockisar. Ska man dalta med Charlotte en iskall karriärvinna med onda avsikter. Hon skriver nån jävla skitbok som hon kallar "från Godisråtta till 38." Då hon stoltserar med bedriften att ha gått ner från 86  till 61 kg. Kan ni så kan jag! Säger hon. Jag åt hejdlöst men nu har jag skärpt mig. Jag är nu den jag vill vara. Jag kan ha armanijeans tom jag menar shit asså. Nä fy bubblan. Jag har gedigen erfarenhet av detta med fetma och vet jag pratar om. Kanske tror Charlotte att hon fortfarande är äcklig och tjock fast hon försöker låtsas om att hon har blivit fri från monstret fetma. Även fast hon kommer i alla fina modekläderna och sitter på nån tjusig chefredaktion och äter sushi och dricker cola light så måste hon gå ut på toa och kolla sig i spegeln att det inte kommit nån ny valk.  Vad vill du säga med din bok Charlotte! Kolla alla ni jävlar som behandlade mig som luft för att jag inte var som er. Nu är jag det ni ser upp till. Eller? Är jag fortfarande för tjock?