Jag tittade i gamla fotoalbum från när jag var liten. Jag ser så ung och oförstörd ut. Det var jag väl också. Jag var 14 år och bytte skola till en inne i stan från en i Upplands Väsby. Jag umgicks med några tjejer som inte var så lojala mot mig. Skolan var jag rätt trött på tror jag och skötte den väl inte så bra. Men jag gick gymnasiet sen också. I dagböcker från den här tiden så står det mest blaha om nån kille som jag var tillfälligt såld på. Inte så mycket om vad jag kände, att min mamma hade dött och så. Det hade ju varit mer intressant att läsa. Tycker att tiden går så otroligt fort. Rätt var det är så har det gått ytterligare 20 år och då är jag 54 år. Haha. Vad ska man göra under den tiden. Ja jag hoppas att jag får barn och en egen familj.
När jag ser mitt 14-åeiga jag så är det så mycket jag skulle vilja säga till mig själv. Man gör ju alltid misstag. Men man ska inte helst göra om samma. Jag skulle inte vilja leva om och backa bandet men man kunde ju önskat att jag hade haft lite vägledning i livet. Kändes som jag snabbt fick mogna och klara mig själv.
Jag skrev inte heller om mina hemförhållanden (drickande och knarkande föräldrar) i mina dagböcker, utan mest som du om killar och annat värdelöst (så här i efterhand). Vi har samma upplevelse av tonåren tror jag, att vi fick mogna och klara oss själva. Det hade jag iofs gjort sedan jag var 6-7, men det blev ännu tydligare i tonåren. Jag hade gärna velat prata med mig själv och sagt att jag skulle ta vara på tiden bättre, bete mig mindre illa mot vänner men framför allt att jag skulle älska och ta hand om min syster.
SvaraRaderaTa hand om dig Bea, hoppas du får en bra helg. Kram!