Offerkoftan passar inte

Orkar inte med den här vardagen. Jag menar jag har ju inget arbete. Jag låtsas att jag har ambitioner men det har jag ju inte. Jag väntar på svar från försäkringskassan. Vet inte om jag fyllde i blanketten rätt. Det brukar ibland ringa från dolt nummer och då är det någon myndighetsperson. Igår var det från  sos hon liksom lindade in det i att du kontaktade mig i fredags och det gjorde jag ju inte så jag blevlite skrajsen först men så ringde jag och då sa hon att det var min psykkontakt som hade kontaktat sos. Jag blev mer eller mindre övertalad av psykkontakten att gå med på att ha boendestöd. Ett brev damp ner i brevlådan idag och där framkom det att jag skulle gå med på att svara på en massa frågor. Inte igen! Jag gjorde det med den där stränga fast ändå lite charmiga kvinnan för snart två år sedan. Hoppas att denna dam har något försonande drag. Så att det inte blir knäckande jobbigt.Jag vet att de kollar upp allt de kan kolla upp. Kollar att man inte ljuger. Men samarbeta efter bästa förmåga ska jag göra. Jag ska inte vara otrevlig. men jag ska också skydda mig själv och mina intressen! Alltså psykkontaken är mjuk  och "snäll" men om jag och hon skulle gå på samma gata skulle jag aldrig känna igen henne. Det är tråkigt att det har blivit såhär. Att jag får allt svårare diagnoser och blir alltmer indragen i samhällets "skyddsnät." Jag vill skriva men när jag säger att jag skriver på en bok så låter alla skeptiska. Eller är det jag som har trappat tron? Vad är det jag tror att alla är så lyckliga och har perfekta liv. Det är ju inte så. Man kan ju aldrig veta hur nån har det. Men en sak har jag märkt att folk är lite såhär ja men du kan väl säga nåt Bea, du säger ju inget och när jag säger något så blir folk bara men så kan du ju inte säga! Det är ju helt sjukt. De dömer. Idag var jag ute i slasket och rusket och råkade höja rösten en aning jag gick med min gamle far som snart är 70 och han följde med mig för att köpa nya skor. En tant vände sig om eller säger man tjej även om de som är 50 plus och man såg hur hon bara blev helt förfärad? Kände mig som det miserabla vrak jag var. Men det kändes bättre när jag fick på de nya skorna. Nu kan jag gå långpromenader igen.