Jag får lite existentiell ångest från och till. Tankar på att livet är meningslöst och att jag inte borde leva och så vidare. Men jag vill leva. Bortsett från min psykiska sjukdom är jag ju ändå frisk. Jag har ju övervikten att kämpa med. Jag kämpar på med tallriksmodellen. Det går sakta men säkert neråt i vikt. Jag längtar så otroligt mycket efter en egen familj. Tänk att få ta hand om ett litet barn. Det skulle bli världens mest älskade barn.
Jag har provat nätdejting men det verkar inte vara min kopp te. Eller så är jag för kräsen. Jag kanske borde sänka kraven men jag vet inte, Man måste ju ändå känna att man blir lite intresserad och att det finns något ömsesidigt engagemang. Jag ser bara par överallt och mammor med bebisar. Känns som alla har det bättre än jag själv.
Något positivt är att jag trivs bättre hemma och jag månar mer om min bostad och mig själv för den delen. Jag duschar varje dag och borstar tänderna två gånger om dagen. Jag har även lite projekt på gång. Känns som det kommer hända mycket positivt detta år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag publicerar din kommentar efter att ha läst den. Your comment will be published after I have read it.