När jag vaknar tidigt på morgonen så tänker jag ofta tillbaka på mitt liv och det känns som om ödsligheten kom in tidigt i mitt liv. Jag har svårt att minnas när jag var glad senast. Det känns som om smärtan långsamt har kvävt mig en lång tid. Jag känner mig så olycklig
och vindpinad. Dock har jag inte tappat livsgnistan utan kämpar på med vardagen.
Stor kram Bea, det är så lätt att det mörka tar över så att man glömmer bort hur det känns att vara lycklig och glad. Be om hjälp av vården om du känner att du drabbas av en depression, det är superviktigt.
SvaraRaderaFörsök att släppa prestationskraven när du skriver på din bok. Du ska ju skriva för att du vill, och för din egen skull. Lita på att du kan och du behöver inte göra dig till. Jag gillar din blogg! Du skriver ärligt och enkelt men ändå på ett personligt sätt. Var rädd om dig / hälsningar en bloggläsare
SvaraRadera