Demons

Idag sov jag länge. Ångesten och demonerna hugger tag i mig tidigt på morgonen. Men de vinner inte matchen för jag slår tillbaka genom att gå upp och göra det man ska göra om dagarna. Det är viktigt att jag tar medicinerna annars blir jag sjuk. Jag får hallucinationer och hör röstar samt har ganska kraftig förföljelsemani. Förra sommaren så såg jag en man sitta i fåtöljen i mitt rum. Han tonades ut och försvann. Sen såg jag en rödhårig man som var med mig ett bra tag. Hallisarna försvann helt när jag började med medicinen igen. Rösterna upphörde också.. Mest talade de till mig på engelska av en märklig anledning. Vet inte varför men det kan beror på att jag bodde i New York i ett år för 13 år sedan. Språket kanske kom in i min skalle då. Förföljelsemanin  gick ut på att jag trodde att ett gäng var ute efter att skada mig. Det är otäckt att känna att man aldrig vara ifred.