Tjuvheder

Jag var och såg en svensk film i afton-Tjuvheder, Den var bra och engagerade ända ner i hjärteroten. Den handlade om en pundare som hette Minna och hade blåst en man vid namn Christer Korsbäck på 8-9 tusen spänn. I samma veva som detta blir hon av med sin lägenhet och träffar en annan tjej på glid som hon flyttar ihop med i sliten husvagn på en camping för hemlösa. Det var bra manus och övertygande skådespeleri. Jag skulle faktiskt gärna se om den. Han som spelade Christer Korsbäck var riktigt ruskig han skulle man inte vilja möta på en mörk bakgata nånstans.

Jag mår på det hela taget bättre. När man kommer ur psykosen så får man alltid en chock när man möter verkligheten eftersom man varit ifrån den ett tag. Man sitter i vagnen på tunnelbanan och spelar liksom med i hur man ska vara och bete sig man betraktar alla vanliga svenssons och tänker att man är en del av massan själv. Man lagar mat vanlig husmanskost som gemene man äter och tänker att jag är väl ganska så normal ändå. Eller?

Jag köpte Kebab på en kebab härnere där pappa bor och blev fett risig i kistan efter det eller jag kräktes också. Slarvar de med hygienen där eller? Eller vad är grejen? Igår drack jag bara juice och yoghurt fick inte ner något annat. Idag åt jag Kantarellsoppa med pappa. Han är min närmaste anhöriga. Jag har inte så många vänner. Eller jag har P men hon har kärat ner sig i en hypnotisör. Typiskt henne att träffa såna lustigkurrar. Hypnotisör liksom jag visste inte ens att man kunde försörja sig som det. Men det kan man tydligen. Vem ska jag träffa då en klärvoajant busschaufför kanske? Den som lever får se.