Mitt stora problem här i livet- jag får aldrig vara ifred.
Idag så skrevs jag ut från tvångsvården. Då sa överläkaren att hon hade sett mig stå och prata för mig själv ute igår. Jag sa att jag har en egen monolog med mig själv. Visst är det et avvikande beteende men herregud jag lever. Det är svårt jag har biverkningar av medicinerna. Det borde hon förstå. Allt är en enda lång mardröm. Jag önskar bara att jag får ordning på mitt liv. Ett yrke jag är ämnad för. Komma i form.
Jag pratar också med mig själv men håller det i mitt inre, utom när jag svär när jag gjort något korkat. Då råkar det komma ut ett "shit!" eller "balls!" någon gång ibland även på allmän plats.
SvaraRaderaÄr du kvar på avdelningen trots att du inte är tvångsvårdad längre? Isf tycker jag att du ska stanna där tills du blir bättre och känner dig stabil. Det är lätt att bara dra när man vill vara ifred, men det är inte bäst för dig i längden. Ta hand om dig Bea, kram.